Tack Lisa Bjurwald
Dock; jag är imponerade över folkets förmåga att samlas, engageras och stå i enad front. Tyvärr mot något så fjuttigt och marginellt som en krönika i DN. När kommer en resning för det som verkligen betyder något och som kan göra skillnad?
Hurt
Vår barndom är för längesedan över och förbi
Vi lever längst ut på kanten
Där människor har slutat tro på en värdig sorti
Och istället hoppar ut från branten
Ondskan växer sig så mycket starkare nu än förr
I alla fall vad vi kan minnas
Bakom lås och bom, bakom varje stängd dörr
Kan hatet gro och finnas
Dom stjäl sina pengar från de fattigas hand
Och sparkar på den som ligger
Till den förlamade att äta ger dom inget annat än sand
Och spottar på den som tigger
Råttorna kryper runt på golven i våra hus
Möglet växer i bröden
En kall vind går genom dörren som ett sus
Vi är överlevare in till döden
Fortfarande inget livstecken från Sonny.
Bob har hört av sig däremot
men han vet inte vart Sonny är.
Klämde foten, inte handen,
i bildörren idag. Kan inte sova på grund av smärtan.
Var på väg hem från jobbet, inspelning
av kortfilm på Gärdet. Min motspelerska
(i filmen min mor)
hade med sig sin fyraåriga dotter. Rastlös.
Mellan tagningarna stod hon och petade mig i magen.
Nästan i naveln. Det var det högsta hon nådde.
Och frågade "varför det? varför det?" alldeles för många gånger
för att jag skulle kunna hålla sinnet kallt.
När vi var klara rusade jag iväg till bilen,
öppnade dörren
satte mig bakom ratten
stängde dörren
i en och samma rörelse vilket
fick till följd att vänsterfoten inte riktigt hängde med och således
klämdes. Jag skrek. Nu är den mycket svullen.
Apornas planet
Skådespeleriets ädla konst
Snabbmat
Vad är det egentligen med dom där jävla hamburgarna på det där jävla hamburgerstället som smugit slaveri och barnarbete in i den fina, moderna, rena, alltigenom felfria, demokratiska västvärlden. Vad är det med alla feta, och då menar jag inte tjocka eller överviktiga, utan verkligen feta människor som trängs där inne som vore det ett garden-of-eden. All helvetisk frosseri, mammor och pappor med sina barn som skall lära sig att frossa och bli minst lika feta, helst ännu fetare, än sina föräldrar. Frodiga familjer som hysteriskt springer runt och beställer, äter, beställer, äter, beställer och äter upp igen. Hjärtattack, Barnen i Afrika vem bryr sig? Pengar som rullar. Ett nöjesfält, en heldagsutflykt, ett stort jävla paradis. Flottyren flödar, dricka som dricks och dricks den inte så spills den ut på golvet av skrikande, förtvivlande barn och klibbar fast under skorna. Glass i stora lass som smälter och kletas runt precis överallt i ansiktet utom i munnen. Fet ost som smälter och så en liten sallad så är vi nyttiga också. Köer, alla dessa milslånga köer som för tankarna till ett förfallet Sovjetunionen där folk köade till mat som inte fanns. Skynda, skynda, skynda och så skäll lite på det stackars barnet bakom kassan för att det så lång tid. Varför har ni inte öppnat fler kassor? Köer till toaletten, köer till ketchupen, köer till bollhavet och mitt upp i alla köer ett barnkalas. Alla kompisarna är bjudna och födelsedagsbarnet sitter på kortsidan i en tronliknande stol. Hamburgare igen, rundtur, presenter och så lite glass. En dröm går i uppfyllelse. Dagis på dagarna, fritidsgård på kvällarna. Öppet dygnet runt. Stanna på frukost så äter vi en hamburgare.
Tyck synd om mig...
Sen ett år äter jag medicin för att överleva.
Varje dag.
Medicinen gör min kuk out-of-order.
Är det då verkligen värt att överleva?
... eller inte.
Tänk om alla vore som Stellan
"För när det handlar om det idiotiska i att sälja ut vår gemensamma egendom, ja då blir jag djävligt emotionellt engagerad och frustrerad. Det är bad business, jag menar, vilket företag skulle haka på idén att sälja sitt företag och smälla stålarna? Det är vår demokratiska makt att tillsammans äga vissa statliga företag. Fattar man inte att marknaden är helt ointresserad av att ta ansvar för människorna är man farligt ute. Det sorgliga är att många på allvar tycks tro på den gamla högeridén att det skulle finnas en motsättning mellan människan och staten."
Stellan är en av få celebriteter som kommer undan med hedern i behåll.
Till och med ha roligt utan sprit
Jag undrar hur du skall hitta hit, hitta mig. Egentligen. Du vet väl knappt vad internet är. Än mindre vad en blogg är. Dessutom svämmar ju internet över av bloggar, framförallt av massa bloggar om mode. Vem ger sig frivilligt in i den djungeln och om du nu skulle få för dig att göra det hur skulle du någonsin kunna hitta till mig? Men å andra sidan, det är ju när man inte letar man brukar finna just det man söker. Ungefär som när jag mötte Jens på Ölandsgatan igår. Jag hade varit på inspelning, tänkte gå en sväng i Vita Bergen men ångrade mig och gick bort mot t-banan vid Skanstull när jag såg honom gå på andra sidan gatan i bar överkropp(!) och solglasögon stora som tallrikar. Han såg mig inte först. Han visste inte att jag bodde i huvudstaden, jag visste inte att han gjorde detsamma. Vi hade väl inte så mycket att prata om egentligen men det var kul att ses ändå, lite stelt som det kan bli när gamla kompisar som inte har träffats på några år och som inte har så mycket gemensamt längre ändå möts. "Vi får ta en öl någon dag" sa han och gick. Visst, självklart. Vi tar en öl någon dag.
I helgen gick jag till Patricia.
Det är en båt, dom har öppet till fem.
På bardisken satt en tjej från Norge.
Topless.
Runtom henne flockades killarna med mobilkameror
och deras händer klämde på hennes bröst.
Sorgligt
eller var det bara alkoholen som spelade ett spratt?
Radovan Karadzic
Bomber faller från en blå himmel över Balkan
Eldar brinner vid horisonten
Fjärran sirener hörs från långt inåt land
Natten sänker sig långsamt över fronten
Staden ligger tom och tyst som om den accepterat
Sitt öde att dömas utan rättegång
Ruiner, rivning och stängda dörrar
Ingen hör längre dess ensamma sång
En kvinna längst in i gränden bär sitt barn
Som andra bär sin skam
Hon hade fått det till sig av en man
Som ett offerlamm
Dom hade rivit sönder hela hennes ansikte
Sparkat och slagit det rött
Hon låg där ensam på gatan och födde
Ett barn som redan var dött
Hon sover naken i kalla sängar
I hennes bröst sjunger orden
För stjärnorna i taket
Bort från helvetet på jorden
Här kommer pojkarna på gatorna bli hjältar
När kriget äntligen har tagit slut
Men dom kan ändå aldrig återvända
Och hjältarna blir pojkar som går ut
Man ser tårar glida mot deras blå läppar
Sakta över blanka munnar
Törst och hunger ger ärr och märken
Från sår över torrlagda brunnar
Från Finistere till Kalvsund
Vi brukade fiska makrill. Tidigt tidigt om morgonen när solen gnistrade i det lugna vattnet före alla dom där turisterna i sina segelbåtar hade orkat sig upp och skaffat sig herraväldet över havet satt vi i din morfars plasteka med styrpulpet och drog upp dom vackert grönt skimrande fiskarna. Från Björköfjorden runt Kalvsund vid Hönö och Öckerö. Ibland tog vi oss ända ner till Vinga. Bara för att det var just Vinga. Din morfar drack alltid sitt kokkaffe till frukost när vi kom tillbaka med hinkarna fulla och sen ställde han sig och rensade fiskarna och stekte dom i smör och vi drack iskall mjölk till. Sen badade vi i det salta havet. Ibland brände vi oss på brännmaneter.
Jag fiskar inte makrill längre.
Jag skriver
blogg.
Hon är världens coolaste tjej
Idiotin på Skansen
Tittade förut på tv-programmet Allsång på Skansen. På Aftonbladets hemsida kan man få liverapporter. Har kvällstidningarna verkligen inte andra uppgifter än att referera i realtid från ett tv-program? Längst fram ser jag tonåringar med "Anders Lundin" skrivet i pannan, längre bak sitter deras föräldrar och sedan kommer ytterligare en generation föräldrar. Vad hände med att ungdomar skall revoltera mot sin föräldrageneration och hur kommer det sig att ungdomarnas artister som skall leda revolten en efter en dyker upp mitt i idiotin. Jag häpnar när Adam Tensta hoppar in på scenen. Han kunde i och för sig berättiga sitt deltagande med att lyfta fram sin kampanj tillsammans med Brottsförebyggande Rådet. Jag häpnar när Veronica Maggio står på scenen. Så totalt jävla meningslöst och intetsägande. Hon kan ju inte ens sjunga.
Mitt på dagen står en man och pissar på perrongen
En annan kör in sin bil i ett träd
I tunneln har dom sprayat slagord på betongen
Någon sticker ner sin fru med ett svärd
Vem tackar nej till lite TV-tid idag? Synd bara att dom som får frågan om att medverka inte har någonting att säga.
Natten är dagens mor
Bloggvärldens alla bloggar
Ronja
Sonny bor i Göteborg, ingen kontakt. Vad gör han i den stan egentligen? Går på avenyn kanske. Åker spårvagn. Sitter på café i Haga. Liseberg såklart, men inte Rainbow. Springsteen eller Iron Maiden på Ullevi. Jobbar på Volvo? Jag vet inte. Är det någon som vet, hör gärna av er. Eller meddela honom.
Vill men kan inte sova
Just nu: Driver´s dog och iskall cola från Shell. Och en mycket hemsk film.
Strömming
Satt på en bänk ett tag efter att mitt sällskap hade gått och kisade i solskenet. Såg dom försvinna ner mot Gamla Stan, vid nedgången till T-banan stod en äldre herre med hatt och spelade blues med gitarr och munspel. En sommarjobbande tjej från Rädda Barnen satte sig bredvid mig och ville få mig att lämna pengar till deras förträffliga verksamhet. En annnan gång, sa jag, jag stödjer Greenpeace och Amnesty, that´s it. Vi pratade en stund om den dåliga dåliga världen innan hon hittade en ny. Jag läste nånstans att Södermalm en gång i tiden var arbetarnas kvarter. Från Götgatan kom alla dessa snubbar med kostymer och portföljer och handsfreemobiler och latte-to-go rusandes förbi mig. Den nya tidens arbetare. Jag fylldes med förakt mot deras sätt att förakta dom som inte har ett jobb där man måste ha slips och lackskor. Förakta föraktet, är det verkligen vägen framåt?
Lennon & McCartney
Pizza och nätpoker
Lyssnade på Joni Mitchell. Hon har gjort sin resa. Both Sides Now, Woodstock, Urge For Going, Carey, River. Fantastiska berättelser, magisk röst, underbart gitarrspel. Du borde lära dig att lyssna på henne. Tror du hade lärt dig en hel del.
Minns när du satt och läste tidningarna i hotellobbyn. Folket rusade förbi, upp i hissarna eller ut på stranden. När jag kom ner sa du "dom människorna är galna som få" och sen stack du till Rom via Amsterdam. Huvudstadskåt. Du ville så hemskt gärna sitta på trappan vid Piazza di Spagna och slicka på en gelato i solen. Vad jag vet förstod du aldrig ett ord av vad som stod i dom där tidningarna i hotellobbyn men du läste dom ändå för att verka viktig eller om det bara var för att få tiden att gå lite snabbare. Eller ville du kanske lära dig språket?
