Kungliga Dramatiska Teatern
Lite förstod jag naturligtvis. Men jag förstod inte helheten. Om det nu fanns någon sådan.
Men vilket skådespel. Tycker jag.
Gunnel Lindblom
hade en liten biroll men spelade fullkomligt skiten ur alla.
Jag har aldrig sett en aktör eller aktris som kan mäta sig med det hon gjorde. Ja,
Thommy Berggren undantanget förstås.
Julia Dufvenius var också fantastisk. Så fantastisk att jag blev förälskad.
Och Elin Klinga.
Kvinnorna var bäst, helt klart. Tycker jag.
Om det har att göra med att dom är just kvinnor vet jag inte. Men Julia var klädd i manskläder ju.
Örjan Ramberg var också bra. Även T Pontén och han den ilskna pappan från "Vi hade i alla fall tur med vädret".
Sopgubbarna
tittade jag på sopgubbarna genom ytterdörrens titthål
när dom kom och hämtade säckarna i soprummet
det måste vara ett riktigt skitjobb
va?
Men någon måste ju göra det
Lyssna
Tyst! Hör ni?
Inte ett ljud nu.
Kapitalisterna har krupit in under stenen,
dom gömmer sig. Och skäms.
Dom högljudda har tystnat.
Bankkrisen i USA. Staten går in
och räddar.
Från ädlaste kapitalism till råaste
kommunism,
som Little Steven och Göran Greider sa.
Tagiskt - komiskt?
I Sverige promenerar hästsvansprydde och leende
finansministern
Anders Borg med budgetpropositionen.
Vad ler han åt? Att han behöver betala mindre i
skatt?
Poetry in motion?
Ingen ser oss
Du och jag går i drömmarna, om natten
Långt, långt bortom horisonten
Där himlen skär ner i havet
Svävar våra liv i varandras händer
Ingen ser oss
Vi går på rad, natt efter natt
De människor som tror, äro saliga
Snart skall också de komma till insikt
Och gå ensamma längs öde stränder
Det e party..!
Sverige byggdes upp efter andra världskriget. Folkhemmet, solidaritet och allt det där. Folkhemmet finns inte längre kvar. Det jämnades med marken under en cirka tjugo år lång period mellan ungefär 1985-2005.
Tage Danielsson, Tage Erlander, Olof Palme, Cornelis Vreeswijk viker alla hädan mellan 85 och 87. Människor med både direkt makt men även med ett stort symbolvärde. Dessa människors död blev en dörröppnare, ingen kan längre säga emot.
På nyårsafton 1987 sänder TV3 för första gången i Sveriges historia reklam-tv. Monopolet är ett minne blott. Berlinmuren faller -89, två år senare faller hela Sovjetunionen och Gorbatjov med den. Samma år bildar de som 15 år senare kallar sig för Alliansen regering. Kort därefter rasar den svenska ekonomin, nynazismen börjar bygga den grund den står på idag. I mitten av 90-talet slår Internet igenom och 1997 sänds första säsongen av "Expedition: Robinson" som är starten på dokusåpans dominans i tv-rutan. 2001 utsätts USA för tidernas värsta terrorattack och kriget mot terrorism inleds världen över.
Idag står vi dränkta av liberalism, kapitalism, "frihet" och miljöproblem ingen vill lösa. Säg mig, är det verkligen så vi vill ha det?
Inspiration
Alfredsson, Hans
Berggren, Thommy
Bergman, Ingmar
Boye, Karin
Danielsson, Tage
Dylan, Bob
Gautama, Siddhartha
Hendrix, Jimi
Hewson, Paul
Jonsson, Per
Lindgren, Astrid
Lundell, Ulf
Luther King, Martin
Malmsten, Bodil
Mandela, Nelson
Mitchell, Joni
Palme, Olof
Schopenhauer, Arthur
Smith, Patti
Springsteen, Bruce
Vreesvijk, Cornelis
Wittgenstein, Ludwig
Young, Neil
Ain´t singin´ for Pepsi, ain´t singin´ for Coke
I lördags kollade jag på Neil Young i Göteborg. Om jag hade varit artist skulle jag göra vadsomhelst för att få honom som gitarrist i mitt band. Han eldade upp Slottsskogen med sin distade Les Paul och slog på strängarna tills dom small av i ansiktet. Neil Young är så långt ifrån sell-out man kan komma.
Dock spelade han inte This note´s for you.
Olympiska Spelen
Vem bryr sig om folket i Tibet en dag som denna?
Hur kan det så kallad världssamfundet vara så
naivt
att dom tror att OS i Peking skall öppna upp
demokratisera
det kinesiska samhället?
Hur kan alla dessa tävlanden
bara jamsa med
utan att ta ställning för de mänskliga rättigheterna?
"Idrott och politik hör inte ihop" heter det.
Så idrott står utanför,
över,
det övriga samhället?
Naivt, är ordet.
Fårö
Tack Lisa Bjurwald
Dock; jag är imponerade över folkets förmåga att samlas, engageras och stå i enad front. Tyvärr mot något så fjuttigt och marginellt som en krönika i DN. När kommer en resning för det som verkligen betyder något och som kan göra skillnad?
Hurt
Vår barndom är för längesedan över och förbi
Vi lever längst ut på kanten
Där människor har slutat tro på en värdig sorti
Och istället hoppar ut från branten
Ondskan växer sig så mycket starkare nu än förr
I alla fall vad vi kan minnas
Bakom lås och bom, bakom varje stängd dörr
Kan hatet gro och finnas
Dom stjäl sina pengar från de fattigas hand
Och sparkar på den som ligger
Till den förlamade att äta ger dom inget annat än sand
Och spottar på den som tigger
Råttorna kryper runt på golven i våra hus
Möglet växer i bröden
En kall vind går genom dörren som ett sus
Vi är överlevare in till döden
Fortfarande inget livstecken från Sonny.
Bob har hört av sig däremot
men han vet inte vart Sonny är.
Klämde foten, inte handen,
i bildörren idag. Kan inte sova på grund av smärtan.
Var på väg hem från jobbet, inspelning
av kortfilm på Gärdet. Min motspelerska
(i filmen min mor)
hade med sig sin fyraåriga dotter. Rastlös.
Mellan tagningarna stod hon och petade mig i magen.
Nästan i naveln. Det var det högsta hon nådde.
Och frågade "varför det? varför det?" alldeles för många gånger
för att jag skulle kunna hålla sinnet kallt.
När vi var klara rusade jag iväg till bilen,
öppnade dörren
satte mig bakom ratten
stängde dörren
i en och samma rörelse vilket
fick till följd att vänsterfoten inte riktigt hängde med och således
klämdes. Jag skrek. Nu är den mycket svullen.
Apornas planet
Skådespeleriets ädla konst
Snabbmat
Vad är det egentligen med dom där jävla hamburgarna på det där jävla hamburgerstället som smugit slaveri och barnarbete in i den fina, moderna, rena, alltigenom felfria, demokratiska västvärlden. Vad är det med alla feta, och då menar jag inte tjocka eller överviktiga, utan verkligen feta människor som trängs där inne som vore det ett garden-of-eden. All helvetisk frosseri, mammor och pappor med sina barn som skall lära sig att frossa och bli minst lika feta, helst ännu fetare, än sina föräldrar. Frodiga familjer som hysteriskt springer runt och beställer, äter, beställer, äter, beställer och äter upp igen. Hjärtattack, Barnen i Afrika vem bryr sig? Pengar som rullar. Ett nöjesfält, en heldagsutflykt, ett stort jävla paradis. Flottyren flödar, dricka som dricks och dricks den inte så spills den ut på golvet av skrikande, förtvivlande barn och klibbar fast under skorna. Glass i stora lass som smälter och kletas runt precis överallt i ansiktet utom i munnen. Fet ost som smälter och så en liten sallad så är vi nyttiga också. Köer, alla dessa milslånga köer som för tankarna till ett förfallet Sovjetunionen där folk köade till mat som inte fanns. Skynda, skynda, skynda och så skäll lite på det stackars barnet bakom kassan för att det så lång tid. Varför har ni inte öppnat fler kassor? Köer till toaletten, köer till ketchupen, köer till bollhavet och mitt upp i alla köer ett barnkalas. Alla kompisarna är bjudna och födelsedagsbarnet sitter på kortsidan i en tronliknande stol. Hamburgare igen, rundtur, presenter och så lite glass. En dröm går i uppfyllelse. Dagis på dagarna, fritidsgård på kvällarna. Öppet dygnet runt. Stanna på frukost så äter vi en hamburgare.
Tyck synd om mig...
Sen ett år äter jag medicin för att överleva.
Varje dag.
Medicinen gör min kuk out-of-order.
Är det då verkligen värt att överleva?
... eller inte.
Tänk om alla vore som Stellan
"För när det handlar om det idiotiska i att sälja ut vår gemensamma egendom, ja då blir jag djävligt emotionellt engagerad och frustrerad. Det är bad business, jag menar, vilket företag skulle haka på idén att sälja sitt företag och smälla stålarna? Det är vår demokratiska makt att tillsammans äga vissa statliga företag. Fattar man inte att marknaden är helt ointresserad av att ta ansvar för människorna är man farligt ute. Det sorgliga är att många på allvar tycks tro på den gamla högeridén att det skulle finnas en motsättning mellan människan och staten."
Stellan är en av få celebriteter som kommer undan med hedern i behåll.
Till och med ha roligt utan sprit
Jag undrar hur du skall hitta hit, hitta mig. Egentligen. Du vet väl knappt vad internet är. Än mindre vad en blogg är. Dessutom svämmar ju internet över av bloggar, framförallt av massa bloggar om mode. Vem ger sig frivilligt in i den djungeln och om du nu skulle få för dig att göra det hur skulle du någonsin kunna hitta till mig? Men å andra sidan, det är ju när man inte letar man brukar finna just det man söker. Ungefär som när jag mötte Jens på Ölandsgatan igår. Jag hade varit på inspelning, tänkte gå en sväng i Vita Bergen men ångrade mig och gick bort mot t-banan vid Skanstull när jag såg honom gå på andra sidan gatan i bar överkropp(!) och solglasögon stora som tallrikar. Han såg mig inte först. Han visste inte att jag bodde i huvudstaden, jag visste inte att han gjorde detsamma. Vi hade väl inte så mycket att prata om egentligen men det var kul att ses ändå, lite stelt som det kan bli när gamla kompisar som inte har träffats på några år och som inte har så mycket gemensamt längre ändå möts. "Vi får ta en öl någon dag" sa han och gick. Visst, självklart. Vi tar en öl någon dag.
I helgen gick jag till Patricia.
Det är en båt, dom har öppet till fem.
På bardisken satt en tjej från Norge.
Topless.
Runtom henne flockades killarna med mobilkameror
och deras händer klämde på hennes bröst.
Sorgligt
eller var det bara alkoholen som spelade ett spratt?
Radovan Karadzic
Bomber faller från en blå himmel över Balkan
Eldar brinner vid horisonten
Fjärran sirener hörs från långt inåt land
Natten sänker sig långsamt över fronten
Staden ligger tom och tyst som om den accepterat
Sitt öde att dömas utan rättegång
Ruiner, rivning och stängda dörrar
Ingen hör längre dess ensamma sång
En kvinna längst in i gränden bär sitt barn
Som andra bär sin skam
Hon hade fått det till sig av en man
Som ett offerlamm
Dom hade rivit sönder hela hennes ansikte
Sparkat och slagit det rött
Hon låg där ensam på gatan och födde
Ett barn som redan var dött
Hon sover naken i kalla sängar
I hennes bröst sjunger orden
För stjärnorna i taket
Bort från helvetet på jorden
Här kommer pojkarna på gatorna bli hjältar
När kriget äntligen har tagit slut
Men dom kan ändå aldrig återvända
Och hjältarna blir pojkar som går ut
Man ser tårar glida mot deras blå läppar
Sakta över blanka munnar
Törst och hunger ger ärr och märken
Från sår över torrlagda brunnar
Från Finistere till Kalvsund
Vi brukade fiska makrill. Tidigt tidigt om morgonen när solen gnistrade i det lugna vattnet före alla dom där turisterna i sina segelbåtar hade orkat sig upp och skaffat sig herraväldet över havet satt vi i din morfars plasteka med styrpulpet och drog upp dom vackert grönt skimrande fiskarna. Från Björköfjorden runt Kalvsund vid Hönö och Öckerö. Ibland tog vi oss ända ner till Vinga. Bara för att det var just Vinga. Din morfar drack alltid sitt kokkaffe till frukost när vi kom tillbaka med hinkarna fulla och sen ställde han sig och rensade fiskarna och stekte dom i smör och vi drack iskall mjölk till. Sen badade vi i det salta havet. Ibland brände vi oss på brännmaneter.
Jag fiskar inte makrill längre.
Jag skriver
blogg.
