charliepersson

Hemma igen efter flera nätter med massvis av alkohol. Träffade en kvinna jag mött förr, Hanna, lesbisk. Återigen förälskar jag mig i fel person. Du borde kunna lära mig hur det där fungerar.

Tittade förut på tv-programmet Allsång på Skansen. På Aftonbladets hemsida kan man få liverapporter. Har kvällstidningarna verkligen inte andra uppgifter än att referera i realtid från ett tv-program? Längst fram ser jag tonåringar med "Anders Lundin" skrivet i pannan, längre bak sitter deras föräldrar och sedan kommer ytterligare en generation föräldrar. Vad hände med att ungdomar skall revoltera mot sin föräldrageneration och hur kommer det sig att ungdomarnas artister som skall leda revolten en efter en dyker upp mitt i idiotin. Jag häpnar när Adam Tensta hoppar in på scenen. Han kunde i och för sig berättiga sitt deltagande med att lyfta fram sin kampanj tillsammans med Brottsförebyggande Rådet. Jag häpnar när Veronica Maggio står på scenen. Så totalt jävla meningslöst och intetsägande. Hon kan ju inte ens sjunga.

Mitt på dagen står en man och pissar på perrongen
En annan kör in sin bil i ett träd
I tunneln har dom sprayat slagord på betongen
Någon sticker ner sin fru med ett svärd

Vem tackar nej till lite TV-tid idag? Synd bara att dom som får frågan om att medverka inte har någonting att säga.

Av Lars "Ångest" Norén. Om det är en bra pjäs vet jag inte men det är en förbannat bra titel. Om inte annat ikväll när månen är ny. Vem hade mest ångest, Norén eller Bergman?

Sitter och surfar runt bland alla dessa bloggar. Fenomenet blogg. Jag förstår nu varför jag själv aldrig har bloggat tidigare. Dom finns i tusental och det kommer nya inlägg varje minut men inte en jävel skriver om någonting värt att läsa. Tyvärr fullkomligt poänglöst. Skulle väldigt gärna vilja veta vart det finns något med innehåll. Och värst av allt: dom kan inte ens skriva ordentligt. Stavfel, horribla meningsbyggnader, centrerad text, fula typsnitt med mera med mera. Hemskt. Jag ångrar redan att jag gav mig in i den här världen. Kommer dock inte sluta förrän vi har fått kontakt. Önska mig lycka till.

"Vill men kan inte sova". Måste kolla på Ronja Rövardotter. Vilken saga! Lena Nyman, Allan Edwall, Börje Ahlstedt. Vilka skådisar! Tittade sen lite på Fanny och Alexander. Edwall och Ahlstedt igen, Gunn Wållgren, barnen, Jarl Kulle. JARL KULLE! Scenen där han och Börje förhandlar med Jan Malmsjö i biskopsgården är tamejfan det bästa som fångats på film någonsin, alla kategorier. Också den berättelsen är en fantastisk saga, karaktärerna, skådisarna, dialogerna, hela manuset, scenografin, detaljerna, kameraåkningarna. Den filmen kan man se minst hundra gånger utan att tröttna. Alltid upptäcks något nytt. Det är väl ett bra betyg? Ingen som gör den typen av filmer längre men det kanske är lika bra. Filmkonsten har väl precis som allt annat sin peak, sen går det utför. Jag är dock ingen cineast. På något sätt.

Sonny bor i Göteborg, ingen kontakt. Vad gör han i den stan egentligen? Går på avenyn kanske. Åker spårvagn. Sitter på café i Haga. Liseberg såklart, men inte Rainbow. Springsteen eller Iron Maiden på Ullevi. Jobbar på Volvo? Jag vet inte. Är det någon som vet, hör gärna av er. Eller meddela honom.

Lunch vid Slussen idag. Stekt strömming med potatismos och lingonsylt. Oerhört gott. Solen sken, så kön till den där vagnen var enorm. Fredrik och Maria gjorde mig sällskap. Eller om det var jag som gjorde dom sällskap. För ovanlighetens skull uppskattade jag sällskap, light-misantrop som jag annars är. Maria är en fantastisk kvinna, så snäll. Ibland undrar jag om det inte är just hon som är kvinnan i mitt liv. Jag blir alltid förälskad i fel kvinnor. Men jag är glad att dom ville spendera tid med mig, ensamheten har tillåtits ta alldeles för stor plats i mitt liv. Det måste vara slut på det nu. Den har sin tjusning men den kostar mer än den smakar som det brukar heta.

Satt på en bänk ett tag efter att mitt sällskap hade gått och kisade i solskenet. Såg dom försvinna ner mot Gamla Stan, vid nedgången till T-banan stod en äldre herre med hatt och spelade blues med gitarr och munspel. En sommarjobbande tjej från Rädda Barnen satte sig bredvid mig och ville få mig att lämna pengar till deras förträffliga verksamhet. En annnan gång, sa jag, jag stödjer Greenpeace och Amnesty, that´s it. Vi pratade en stund om den dåliga dåliga världen innan hon hittade en ny. Jag läste nånstans att Södermalm en gång i tiden var arbetarnas kvarter. Från Götgatan kom alla dessa snubbar med kostymer och portföljer och handsfreemobiler och latte-to-go rusandes förbi mig. Den nya tidens arbetare. Jag fylldes med förakt mot deras sätt att förakta dom som inte har ett jobb där man måste ha slips och lackskor. Förakta föraktet, är det verkligen vägen framåt?

Min kamrat, som jag söker efter, heter Sonny. Då och då brukade han berätta om hur han på något långväga och märkligt vis var släkt med Cat Stevens. Jag vet inte om han talade sanning. Själv är jag släkt med Adam och Eva. Hursomhelst, vi gick i samma klass under mellan- och högstadiet, vi gick på samma skola under gymnasietiden. Vi växte upp tillsammans. Vi växte ihop. Vi spelade King på skolgården, vi bytte hockeybilder, vi mobbade och mobbades, vi gick på disco, sen drack vi alkohol, vi skrev uppsatser, vi uppträdde inför klassen, vi gjorde sketcher, vi träffade tjejer, vi gjorde oss till. Vi var vår världs Lennon & McCartney, vi var dom nya The Glimmer Twins. Vi var... Batman och Robin..?

Ok, jobbade hemifrån idag. Vaknade halv tolv. Efter frukost blev det mest pizza och nätpoker. Vinner ibland, förlorar ibland. Ett ganska kul spel, trots allt. Blev med andra ord inte så mycket arbete gjort. Skall försöka ta igen det imorgon.

Lyssnade på Joni Mitchell. Hon har gjort sin resa. Both Sides Now, Woodstock, Urge For Going, Carey, River. Fantastiska berättelser, magisk röst, underbart gitarrspel. Du borde lära dig att lyssna på henne. Tror du hade lärt dig en hel del.

Minns när du satt och läste tidningarna i hotellobbyn. Folket rusade förbi, upp i hissarna eller ut på stranden. När jag kom ner sa du "dom människorna är galna som få" och sen stack du till Rom via Amsterdam. Huvudstadskåt. Du ville så hemskt gärna sitta på trappan vid Piazza di Spagna och slicka på en gelato i solen. Vad jag vet förstod du aldrig ett ord av vad som stod i dom där tidningarna i hotellobbyn men du läste dom ändå för att verka viktig eller om det bara var för att få tiden att gå lite snabbare. Eller ville du kanske lära dig språket?

Hej. Mitt namn är Charlie Persson, jag är 26. Född i Shannon på "den gröna ön" men flyttade med mor till Göteborg efter fyra år. Numera bor jag i en av Stockholms sydvästra närförorter. Jobbar inne i stan, åker med den röda linjen. Letar efter en long-lost-friend, hoppas han hittar hit. Säg mig: vad har jag att förlora?